Naturens magi

Vore inte troll och älvor, småfolk och feer redan påhittade hade jag uppdiktat dem i morse. Jag såg dem för mig på min skogspromenad i morgondiset.
Jag kände hur jag var på vippen att få syn på en liten trollsvans, då han pilade in bakom en sten. Jag kände vibrationen i luften efter älvornas dans, då dimslöjorna böljade över naturen.
Jag satte mig på en stubbe och väntade mig nästan att bli bjuden på grillade äpplen och bli plundrad på nycklarna som låg och blänkte i min ficka.
Solen fortsatte sin färd uppåt och dagen var ett faktum, morgonen var förbi och tog den trollska magin med sig.
Kvar fanns ännu naturens egen eviga vackra magi!

Mitt påhittade förra liv

Föddes gjorde jag i en fattig Irländsk familj, inget ädelt eller nobelt sken sitt ljus över denna, min familj. Som dotter till en suput till far och en tiggare till mor anlände jag en kall vinterdag. Året var 1933. Datumet glömdes bort. Före mig fanns redan tre bröder, och efter mig kom tre systrar. En av bröderna och en av systrarna fick ge sitt liv redan innan tio års ålder.
Det var inte mycket vettigt vi ägnade dagarna till, annat än att få ihop lite mat och lite kol, men till kyrkan gick vi minsann vareviga söndag.
Jag älskade friden och lugnet. Pausen i vardagsslitet.
Som trettonåring var jag, inte vacker kanske, men absolut inte motbjudande heller. Drömde om London. Blev av med oskulden på Robbys farmors vind. Robby var aderton med fjunig mustach och finnar på ryggen. Inte den klyftigaste av grabbarna i kvarteret. Han hade slagit vad med vänner om att han skulle bli av med oskulden och jag tyckte att jag kunde vara lite juste. Robbys ett år äldre bror kom upp där på vinden innan Robby hann avsluta. Rusade in och gastade att han ju "fan inte kunde gå innanför trosorna på en liten flickunge heller!!" Robby rusade därifrån, Tom sträckte fram handen och drog upp mig på benen. "Är du okay?" frågade han. "Joo, jodå" Svarade jag. Tom sade att han måste gå, och så gick han. Efter en stund gick jag också. Kär. I Tom.
Ett år senare dog salig mormor. Ja, hon var väl snarare som ett monster i människokropp, som ansåg aga vara den sanna formen av uppfostran, men som död blev hon lite mer salig. Hon lämnade efter sig en symaskin. Ridån gick upp och där startade pjäsen om mitt liv.
Det glödde om mormors gamla maskin och jag sydde fantastiska kreationer av vad jag kunde få tag i av tyg.
Jag fick snart jobb som fållerska, men då folk såg mina kläder spred sig ryktet som höstlöv i vinden. Jag kunde köpa mig en ny maskin och kalla mig sömmerska.

Hur det sedan kom sig fick jag för mig att sy upp en liten kollektion, jag var nu aderton år gammal, och helt kallt skicka den till Gaiety Theatre i Dublin.
De ville sedermera inte ha de kläder jag skickat, men gillade mitt initiativ och kreativitet och jag fick komma till Dublin för arbete. Jag hade två flickor som var äldre än mig till assistenter. Jag trodde Jag skulle dö av lycka.
Nästan exakt ett år efter att jag kom till Dublin gjorde Julie Andrews ett gästspel på teatern. Hon bar,om så bara en del av kvällen, en av mina klänningar. Jag drog personligen upp blixtlåset.
Jag och flickorna gick på restaurang efter arbetet och hade en fantastisk kväll. Jag dansade och sjöng. Livet var fantastiskt och bekymmerslöst.
Vägen hem till min lilla,lilla lägenhet följdes jag åt med en liten samling vänner som skulle åt samma håll. Väl framme vid min trapp vinkade jag snabbt av följet för jag kände att jag inte mådde så bra.
Trappan upp till min lägenhet var otroligt tunggådd den här kvällen. Den går i en vinkel och när jag rundade hörnet såg jag att det låg en stor bukett rosor utanför min dörr, med ett kort instucket i silkespappret.
Vem? Jag hade inte en aning.
Jag kände hur något inom mig slets itu, det gjorde inte ont eller så men jag förstod genast att "nu dör jag", och mycket riktigt. Aortan sprack och jag rullade tillbaka ner för trappan innan jag hunnit läsa det där jäkla kortet.

Nittonårig jänta oförklarligt död i trapphus kunde läsas i en notis.

Jag kom en lång väg under mitt korta liv, men till London kom jag aldrig. och kärleken gick mig förbi, om man bortser från den enda gången jag såg Robbys brorsa Tom och mina drömmer om honom efteråt.

Detta var länge sedan, nu är det redan 2008 och jag bor på en annan plats, i en annan kropp, men det röda håret har jag kvar.

Så kunde det ha varit...

Passivt engagemang

Satt i bilen och lyssnade på radio X3M idag, och där talade de lite om dagens passiva engagemang, som egentligen inte hjälper någon eller något.Jag hörde inte så mycket, för mottagningen blev så dålig ju längre ut mot landet jag kom..
Själva ämnet fick mig i alla fall att tänka till..
Folk i dag tror sig vara engagerade i både det ena och det andra:
Man bär ett rosa band på kragen, och signalerar "Hey..Jag stödjer bröstcanser-forskning". Men där stoppar det, man gör liksom inget mera, men känner sig duktig ändå, och ingenting förändras egentligen.
Man bär dittan och dattan olika pins som står för "jag bryr mig". Det är ju självklart mycket viktigt att man bryr sig och visar sin ståndpunkt, men är det ärligt?
Man skriver på någon viktig namnlista man får via mailen eller hittar på någon sajt, men följer inte upp att den där namnlistan verkligen skickas till någon människa i rätt position att göra en förändring..
Mass-sms skickas hit och dit om att hålla en tyst minut för krigets offer,eller tända ett ljus för alla som omkom i ex. tsunamin, och glatt skickar man vidare och telefonbolagen tjänar på misären, istället för de drabbade. Sms-en hjälper ju inte dem.
Denna sort av passivt engagemang är ju inte av ondo.. Det skapar debatt hos de lite mer engagerade och det gör väl att folk får större kunskap och att fler känner att de måste göra något på "riktigt", som att skänka en slant eller så..
Men tänk om det är så det hos de flesta skapar en känsla av att "jag är så himla duktig", och "att jag bryr mig minsann" att man helt enkelt inte tar det ett steg längre..?

Mitt liv

Man funderar ju allt som oftast vart livet har tagit vägen egentligen, och när jag började klura riktigt ordentligt så fattar jag ju precis...
Jag var hemma med mamma nästan hela pre-skoltid, varannan vecka var papsen hemma han med(jobbade på sjön).
Minns ju bara fragment.. Som att jag plockade smultron med mamma, och att pappa läste ur mio min mio. Och mormor o morfar, och farmor och farfar..
Att bada hos mormor och torka sig på hennes hårda härliga handukar, och sedan äta ljuvligt kvällsmål som inte går att återskapa trots sin enkelhet.
Att fiska med morfar och planera följande sommar, och sedan sova bredvid han på natten.
Cykeltur på farmors pakethållare till stranden och simma, och
att hjälpa (snarare stjälpa) farfar med näten.

Sen började skolan och man fick en lillasyster. En ljuvlig,gullig sak som kom och stal showen.
Bytte skola i tvåan,fick en bibel av min fröken.. Var inne i min religiösa period..
Flyttade ut på landet. Fick lilla lillebror. Allas vår gullunge..
Gick i en klass bestående av två (mig inräknat) tjejer och fyra killar.
Den andra tjejen var lite bättre än mig på precis allt, så självkänslan var väl inte på topp. Dög inte riktigt, och utgick alltid ifrån att stå bakom.
Gissa om jag kände revange när jag röstades fram till lucia i sexan!!

Tre år högstadium=en plåga

Sen flyttade jag och tyckte jag skulle vara vuxen. Det var ett jäkla röj och en massa elände och lite kul. Det var fattigt och det var förvirrande och de två,ungefär, åren har satt sina spår, och då menar jag inte bara dåliga sådana.

Träffade gubben min som 17-åring. Den fjärde gången vi återförenades tyckte vi att det vore på sin plats att vi gifte oss, och så fick det bli.
Det är han och jag som gäller..
Tre barn=
Den största kärleken, större än livet.
Mitt kall..
30 månader dvs 2.5 år har jag varit gravid.
38 månader dvs 3,2 år har jag ammat
Tre år till har jag pluggat.
Sen har jag ju jobbat x antal år också
Flyttat en massa gånger
Köpt och fixat på hus.
Gått kurser.
Levt

Fan, jag har hunnit med en hel del trots allt..

Kärringråd vid myggbett

Köpte en tvål här om sistens som sades hålla myggen borta.. Luktar som myggspray ungefär.. Jag vet inte vad den innehåller, men jag tänkte att jag måste leta alternativ. Kanske jag har något fiffigt hemma i köksskåpet.
Fram med boken innehållande märkliga huskurer.. (man kan ju alltid testa).
Där kunde man läsa att:
Man kan smörja in sig med vademecum munvatten, ok d kan jag tänka mig att testa, och då kan jag ju använda kummin i stället för munvatten :-)
Man kan smörja sig med sprit,
eller grönsåpa..
När man väl fått ett bett kan man också smörja med grönsåpa eller (uääk) öronvax..

Getingbett lidras med att gnida bettet med:
Vitlök
Tvål saliv
Grönsåpa
Eller att droppa stearin på bettet..

En sak till bara:
Om man får en vagel i ögat kan man tvätta ögonen med kaffe några gånger eller gnida in dem med laxerolja.

Så det så..

Sopor

Visste ni att 1950 slängde en person i norden 25kg i året. I dag slänger vi 500 kg sopor per person..

500kg!!! Det är mycket sopor.

Jag ska verkligen försöka att bättra mig!

Nästa vecka ska jag försöka storhandla, och då menar jag STOR. Basvaror i säck direkt från bönderna.

Lök,potatis,morot,broccoli,gurka,majs,kolrötter,palsternacka,rödbeta,mjöl etc. Så småningom även äpplen. Man kommer ganska långt på det.

Transporterade varor är ju ett sämre alternativ än inhemska ur miljösynpunkt, men jag läste någonstans att det går åt så mycket energi att värma upp stora växthus i vårt kalla klimat att det är bättre att köpa t.ex. tomater från t.ex. Spanien där de odlas utomhus, än våra växthusodlade..

Man har ett ansvar som förälder att lära barnen ett miljövettigt tänk, så kanske det blir en självklarighet för våra barnbarn..

Här är mina egna söta arvingar..

Livet är härligt

Det är så otroligt skönt att vara nu! Relalalaxar! Det är vad jag och min familj sysslar med denna vecka. Att tvätthögen växer och det är stökigt i huset gör ingenting. Det tar vi itu med nästa vecka, och det är det verkligen värt!!! Kasta inte cyklar i sjön!!
En trevlig bild blev det i alla fall..